När det brann i Paris
De här bilderna är tagna i Paris den 12 eller 13 juli 1973. Jag är ganska bergis på att det inte var den 14, för då var det nationaldag och vi var vid Champs-Elysses och Place Charles de Gaulle (den hade nyligen blivit omdöpt från Place de L'etoile, nu kanske den har fått tillbaka det gamla namnet) och tittade på paraderna. Det var sista året som president Pompidou levde. Första dagen (eller andra) i Paris skulle vi ut och se på stan. Vi promenerade. Inte så långt från vårt hotell såg vi den här klädbutiken som uppenbarligen hade brunnit.
Om det hade skett dagen innan eller en vecka innan hade vi ingen aning om. Någon av de andra killarna upplyste oss om att gatan, Rue St. Martin, var en känd modegata. Jag vet fortfarande inte om det verkligen var så. När jag kom hem och gick igenom alla bilder jag tagit under resan stönade jag lätt besvärat över att slösat så mycket film på det här motivet. Varje gång jag har visat bilderna eller tittat på dem själv har jagt de här åt sidan och tyckt att de var ointressanta.
Men nu, 36 år senare, när jag sitter och scannar bilderna upptäcker jag vardagsdramatiken i dem. Jag spekulerar i vilka personerna är och vad de gör nu om de fortfarande lever. Kroppsspråket säger mig att den något äldre kvinnan är föreståndare eller något slags chef. Den yngre som hon pratar med är förmodligen hennes mest förtrogna medarbetare. Hon blev säkert chef senare.
Killarna som röjer är inte ett dugg imponerade av de båda damerna. De vill bara göra sitt jobb och få sina franc utan att kärringarna lägger sig i deras arbete. Sen kommer advokaten eller försäkringsbolagets värderingsman traskande med stora kliv och portföljen i ett stadigt grepp.
Allt det där är bara skulationer. Det jag vet är att företaget finns kvar än idag och ligger på samma adress. Det har jag kollat på Internet.
Jag återkommer senare med bilder från nationaldagsfirandet en eller om det nu var två dagar senare
Jag gillar de här bilderna, som verkligen berättar en historia. Det är egentligen betydligt mer intressant än bilder av de klassiska monumenten (triumfbågen, Eiffeltornet, Louvren mm). Det här är ett ögonblick i livet. Får mig att tänka på boken "Lyckad nedfrysning av herr Moro" med en mängd spännande bilder och texter.
Wow, vilket tidsdokument! Och som du själv säger, riktig vardagsdramatik. Ser fram mot fler bilder.
Kul! Paris är häftigt, gillar den stan. När jag kom dit första gången -75 så blev det mest foton på de kända platserna. Verkligen skoj att du blev så där reportagefotograf där och då. Härliga bilder, din tolkning/text kan mycket väl stämma riktigt bra med verkligheten. Nationaldagsfirandet i Paris är häftigt. Vi såg ett häftigt fyrverkeri uppe vid Sacré-Coeur i Montmartre. Speciell kollektbössa för fyrverkeri (!) inne i kyrkan gav vi 100 franc dagen efter! Resultat, en absint eller Pernod mindre den dagen på någon trottoarservering... ;-)
