nikkodango

Jag tänkte börja mode-blogga, för jag har hört att man tjäna rätt bra med pengar på sånt. Så här kommer nu en bild på det senaste modet från Frankrike; Retrotrenden fortsätter, det blir mycket jeans-plagg. Byxorna blir utsvängda och platåskorna kommer tillbaka.

Nä, jag bara luras. Bilden är tagen på järnvägsstationen i Nice i södra Frankrike i juli 1973. Undrar om personerna på bilden skulle komma i de kläderna idag. De måste vara runt 60 nu. Deras barnbarn kanske hittar grejerna på vinden och antingen jublar eller garvar.

Om en bankrånare går in på en bank och snor en miljon kronor kan man anta att han tämligen omgående börjar spendera pengarna. Han (eller hon) kanske köper ny bil, ny TV, renoverar lägenheten eller unnar sig att gå ut och äta på lite finare restauranger. På så sätt hålls hjulen snurrande. Bilförsäljarna, elektronikbutikerna, byggmarknaderna och krognäringen får ett tillskott och behöver inte klappa igen. Vilket innebär att deras anställda kan unna sig att konsumera lite mer vilket i sin tur gör att de näringsidkare de nyttjar i sin tur kan behålla sina anställda som kan konsumera mer osv. Ekonomin hålls igång.

En bankdirektör som snyltar åt sig samma belopp är mer försiktig. Han (eller hon) sätter inte sprätt på pengarna på en gång. Han investerar i fonder eller andra objekt som ska ge ännu mer pengar på sikt. Pengarna slutar snurra. De sitter där de sitter och bilförsäljarna och de andra butikerna slår igen.

Alltså är en bankrånare bättre för samhällsekonomin än en banksnyltare. Nackdelen är det inslag av hot eller våld som ofta är förknippat med rånarnas yrkesutövande. Kan man få bort det och öka toleransen för det arbete de utför så kan ekonomin komma igång igen.

Ett förslag är att varje rånare får fylla i en blankett där de får ange den summa de vill ha samt vilken typ av motåtgärd som är alternativet. Bankpersonal är ju ändå instruerad att inte säga emot utan ge rånaren vad de begär. Och då är det ju bättre att bara kryssa i "pistol" i en kolumn än att behöva visa upp en riktig.

I stället för legitimation kan man kryssa i vilken typ av maskering rånaren har. Skidmask, halsduk eller Gorbatjov-mask är några alternativ.

Om det här förslaget skulle genomföras och visa sig vara bra för den totala ekonomin kan man också tänka sig att bankrånarna får dela på en fet bonus vid årets slut.

Och jag blir antingen inspärrad eller får Nobelpriset i ekonomi.

Vi kom med nattåget från Bern i Schweiz och skulle till Rimini vid den italienska kusten mot Adriatiska havet. Början av sträckan gick över och genom svindlande alper med hisnande vyer och natursköna scenerier som påminde om 2000-bitars pussel. Efter ett tag blev man blasé på vyerna och dessutom blir det mörkt tidigt i de här trakterna så vi satt mest och småsov. Vi skulle byta tåg i Milano, men det var inte förrän mitt i natten och då skulle vi ha en timme och fyrtio minuter att fördriva på en öde station.

De flesta stoppen längs rutten var korta, max nån minut eller så. När tåget så blev stående en längre stund började vi fundera på om vi var framme i Milano, trots att det inte stämde med tidtabellen. Vi såg någon typ av järnvägspersonal och frågade med hjälp av en parlör var vi var någonstans. Hans svar fanns inte med bland alternativen i vår parlör, men vi tolkade det som att vi inte var framme ännu.

Tåget rörde sig fortfarande inte. Vi tittade ut bakom gardinen i vår kupe och såg skyltar där det stod "Sottopassaggio". Den orten fanns inte med någonstans i tidtabellen. Vi funderade på om det kunde vara någon förstad eller så, för det var en ganska stor station med många spår. Och skylten med det långa ortsnamnet fanns på varje perrong.

Efter ytterligare en lång stund fick vi syn på en annan järnvägstjänsteman. Han kunde lite mer språk än kollegan och vi tolkade hans svar som att vi skulle kliva av tåget. Vi samlade ihop våra saker och klev av, och nästan samtidigt rullade tåget iväg. Tåget till Rimini avgick nästan direkt vi klivit på det. Den timme och fyrtio minuter vi skulle haft tillgodo vid bytet visade sig bara vara de fyrtio minuterna eftersom Schweiz och Italien låg i olika tidszoner. Det hade vi inte haft en tanke på eftersom vi färdats i stort sett rakt söderut.När vi lämnade Sottopassaggio såg vi på skyltarnas placering att "Sottopassaggio" förmodligen betyder gångtunnel på italienska. Vi hade varit i Milano hela tiden.