nikkodango

Ibland när det är riktigt varm kan det vara skönt att gå i bara skjortärmarna. Då gäller det att ha skjortärmar som är både snygga och bekväma.

Den här bilägaren har inget lås kvar, men däremot så bra larm att han skryter med det med en dekal på rutan.

Vilken tur att den här cyklisten hade ett bra lås på cykeln, eftersom det verkar vara det neda som finns kvar. Bilden är tagen i Dublin för en månad sedan.

Jag tjänade inga stora pengar på min förra modespaning, så jag försöker igen. Här har jag på mig ett par Gul&Blå-jeans, modell TT. Det är fruktansvärt dyra jeans, de kostar 169 kr och man köper dem i den jätteballa butiken i Birger Jarlspassagen  vid Norrmalmstorg.  När man kommer hem med dem lägger man dem i badkaret och skrubbar dem med en rotborste. Dels för att få lite slitagekänsla och dels för att få det sista krympet så att de blir riktigt tajta. För att få dem på sig lägger man sig på sängen, går upp i brygga, drar in magen, håller andan och tar i för kung och fosterland för att få ihop en knapp i taget. Som jämförelse kostar ett par vanliga jeans 69 kr.

Skjortan är i något svettfrämjande syntetmaterial och kostar förmodligen 29:90 på Konsum. På fötterna ser vi ett par eleganta sandaler i skinnmönstrad plast utanpå ett par vita tubsockor.

Det här är naturligtvis också från 1973, som de senaste inläggen. Jag och två klasskompisar tågluffade och avverkade nio länder på 28 dagar.

Kameran som så elegant dinglar i en rem från axeln är en Leica M3 med normaloptik Elmar 2.8/50 och exponeringsmätare Leicameter MR. Ett kit som man idag skulle få ge cirka 15 000 kr för. Begagnat.

Trots allt detta så är nästan bakgrunden det mest intressanta i den här bilden. Den ät tagen vid Rhône’s strand i Avignon i södra Frankrike, och bron man ser i bakgrunden är den som man sjunger om i den franska visan ”Sur le pont d’Avignon”. Den har bland annat sjungits in av Mireille Mathieu, som ju faktiskt kommer från Avignon.

Bron heter egentligen Pont Saint-Bénezet och förband Avignon med Villeneuve-les-Avignon på den vänstra stranden. Den byggdes av romarna mellan 1171 och 1185. Den förstördes vid en kraftig översvämning 1668. Idag finns bara fyra av de ursprungliga 22 valven kvar.

Den här killen målar Eiffeltornet.

Frankrikes nationaldag den 14 juli firades även 1973 som brukligt med bland annat parader längs Champs Elysée. Jag och mina reskamrater intresserade oss inte för den officiella pompan och ståten, utan som de känsliga konstnärssjälar vi var fokuserade vi istället på detaljer runt omkring.

Det låter väl bra? I själva verket är det en förskönande omskrivning för att vi irrade omkring i denna gigantiska stad och kom fram så sent att vi missade hela skiten.

Filmen Schakalen med Edward Fox i titelrollen hade premiär senare samma år. Den handlar om ett planerat attentat mot de Gaulle.  Slutscenerna i den utspelar sig på något som heter Invalidernas Dag eller nåt sånt. Dock firas inte denna dag med så stora parader så de scenerna är filmade just på nationaldagsfirandet. Om det var det här årets firande eller året innan vet jag dock inte.

På kvällen var vi vid Sacre Coeur och tittade på fyrverkerierna. Och fnyste föraktfullt (vi var ju som sagt känsliga konstnärssjälar) åt de blåhåriga amerikanska damer som plåtade skådespelet med sina Pocket Instamaticar. Med blixt.