nikkodango

Det här är ett gammalt inlägg som av någon anledning har ploppat upp igen. Jag vet inte varför. Om ni känner för det kan ni ju fira i alla fall.

Alla ni som har Rolls-Royce har anledning att fira i morgon. Då är det 105 år sen Charles Stewart Rolls och Frederick Henry Royce träffades första gången. Mötet ägde rum den 4 maj 1904 på Midland Hotel i Manchester och han som sammanförde de båda hette Henry Edmunds.
Det finns många historier om Rolls-Royce. Här är en:
De båda stenrika grekiska skeppsredarna Stavros Niarchos och Aristoteles Onassis träffades i New York och åt lunch. När de gick från lunchrestaurangen passerade de ett Rolls-Royce showroom. De gick in och köpte var sin Rolls-Royce Corniche. När Onassis plockade upp plånboken sa Niarchos:
-Nej nej! Jag betalar! Du bjöd ju på lunchen.

 Charles Stewart Rolls är nog mest känd för att vara ena halvan i varumärket Rolls-Royce. I år är det 100 år sedan han dog.


Charles Stewart Rolls, 1877 - 1910.

Unge Charles Stewart hade kunnat leva ett behagligt playboyliv om han hade velat. Att arbeta var ingen nödvändighet i den edwardianska aristokratin, snarare ett hinder.

Han föddes 1877 vid Berkeley Square i London.  Familjen var synnerligen välbärgad och hade stora egendomar i Monmouth i Wales, där pappan John Allan Rolls så småningom blev den förste baron Llangatoch of the Hendre.

Charles var dock tekniskt intresserad och utbildade sig till ingenjör vid Cambridge och Eton.


Charles Stewart Rolls med en Wolseley 1905.

1896, vid 18 års ålder, åkte han till Frankrike och köpte sin första bil. Det var en Peugeot Phaeton. Samma år lyckades han och några kompisar i ”The Self-Propelled Traffic Association” genom att bryta mot de rådande fartgränserna höja dem från 6,4 km/h till 19,3 km/h.

I januari 1903 startade han med hjälp av 6600 pund från pappan en av Storbritannniens första bilaffärer. C. S. Rolls & Co. låg i Fulham och importerade och sålde franska och belgiska bilar.

Rolls var en ståtlig karl. Han var ca 195 cm lång och beskrivs av en del som försiktig med pengar och måttlig med mat och alkohol. Andra är mer rakt på sak; han var obeskrivligt snål, vegetarian och rökte som en skorsten. Han hade bra hand med barn och hatade snobbar – framför allt sin mors vänner.

Charles ville sälja de bästa bilar som fanns. Och helst av allt skulle de vara brittiska. Han tyckte inte riktigt att de franska Peugeot och Mors och belgiska Minerva han importerade höll måttet.

I Manchester byggde Frederick Henry Royce bilar. En gemensam vän, Henry Edmunds, sammanförde de båda herrarna. De träffades den 4 maj 1904 på Midland Hotel i Manchester. Resultatet av mötet blev att C. S. Rolls & Co. skulle köpa och sälja alla bilar Royce kunde bygga. Bilarna hette då fortfarande Royce. Till julen 1904 kom de första bilarna under namnet Rolls-Royce.

Rolls blev tidigt intresserad av flygning. Från början var det med ballong, han gjorde över 170 ballonguppstigningar.


Rolls' första ballonguppstigning 8 september 1898.

1906 var han i New York för att marknadsföra Rolls-Roycebilarna på en utställning. När han ändå var där gick han också på en flygutställning. Där träffade han bröderna Wright och flygintresset gick mer över till motorflyg.

1910 köpte han ett Wrightplan, byggt av bröderna Short i Frankrike på licens. Den 2 juni samma år blev han den förste att flyga över Engelska Kanalen tur och retur utan att mellanlanda. Han var den tredje totalt att flyga över kanalen.


Kanalflygningen.

I juli 1910 firade staden Bournemouth 100-årsjubileum. I firandet ingick flyguppvisningar på Hengistbury Airfield, som var ett av världens första flygfält. Alla tidens aviatörer var där, naturligtvis också Rolls. Hans Wright-plan var en konstruktion utan stjärtparti. Den 10 juli monterades ett fransktillverkat, rörligt stjärtparti på planet.

När Rolls var uppe och flög den 12 juli vek sig stjärtpartiet och planet störtade från ca 30 meters höjd.

Charles Stewart Rolls dog omedelbart. Han blev den förste i Storbritannien som dog i en flygolycka och den tolfte i världen. Han var 33 år gammal och hade blivit så berömd att lord Montagu av Beaulieu avbröt sitt tal i överhuset för att tillkännage hans dödsfall.


Kraschen.

Flygfältet finns inte kvar längre. På platsen finns idag en skola, St Peter School i Southbourne. Där flygfältet låg finns idag skolans idrottsplats. Och där finns också en staty av Rolls. Han står även staty i Dover för att hedra minnet av flygturen över kanalen, och i Monmouth där släkten kom ifrån. Kanske på andra ställen också, men det här är dem jag känner till.

I år firar Bournemouth 200-årsjubileum. Firandet pågår hela året med konserter och jippon av alla de slag, som till exempel en frimärksfestival.


Från kanalflygningen.

Den 9 till 12 juli firar man till Charles Stewart Rolls’ ära 100-årsminnet av The Southbourne Aerodrome Aviation Meeting. I St Peter School kommer en utställning om Rolls att visas.

...bodde i det här huset i början av 1900-talet. Adressen är 152 Kings Road i den fashionabla London-stadsdelen Chelsea. Huset heter The Pheasantry och byggdes ursprungligen för att föda upp fasaner till kungliga måltider.

Kvinnan hette Eleanore Velasco Thornton. Även om ni inte hört namnet har ni säkert sett henne. Hon stod modell för "The Spirit of Ecstacy", den lilla stayett som sedan 1913 pryder kylaren på varje Rolls-Royce som tillverkas.
1902, 22 år gammal, började hon som personlig sekreterare och assistent till John Walter Edward Scott-Montagu som var en av bilismens pionjärer i England och samma år började utge det kolorerade veckomagasinet "The Car Illustrated". Han skulle senare ärva sin fars titel och bli den andre baronen Montagu av Beaulieu.
Eleanore blev så småningom även älskarinna åt lord Montagu. Eftersom hon inte var av tillräckligt fin börd kunde de aldrig gifta sig. Alla deras vänner var noga med diskretionen och såg till att förhållandet förblev en officiell hemlighet.
En av vännerna var skulptören Charles Robinson Sykes, som ofta använde den stiliga "Thorny", som hon kallades, som modell.
När så lord Montagu ville ha en kylarprydnand till sin Rolls-Royce var det naturligtvis Sykes som fick uppdraget. Och lika naturligt var det att Eleanore stod modell. Statyetten blev klar i februari 1911 och det blev snabbt ett mode bland Rolls-ägare att pryda kylaren med olika ornament. Eftersom kvaliten på dessa var högst varierande, en del riktigt vulgära, levereades alla Rolls-Roycebilar med Sykes' statyett från och med 1913.

Huset har haft flera bemärkta invånare. Serafin Astafieva, som var danslärare åt bland andra Margot Fonteyn, hade sin dansstudio i huset på 20- och 30-talen.
Eric Clapton bodde i huset någon gång på 60-talet.
I källaren fanns en nattklubb som var verksam ända in på 70-talet. Där hade bland andra Queen och Lou Reed spelningar tidigt i karriären. Yvonne Elliman som var med på den första inspelningen av "Jesus Christ Superstar" upptäcktes här av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice.
Den australiensiska författaren Germaine Greer satt i ett rum i huset och skrev "Den kvinnliga eunucken".

Speglarna på väggen är ett minne från Astafievas dansstudio. Jag vet inte om huset fortfarande tillfredsställer de kungliga magarna. Det finns en pizzeria på översta våningen. Den här bilden är från källarvåningen och jag vet inte riktigt vad den används till idag. Jag fick gå runt fritt i huset och fotografera, antagligen för att de trodde jag var galen och inte vågade neka mig.
Och hur gick det för Eleanore då? Inget vidare, kan man väl säga. I slutet av 1915 fick Montagu en kommendering i Indien och det bestämdes att hon skulle följa med dit. Jag vet inte hur man normalt sett tog sig till Indien på den tiden, men våra vänner åkte med ångaren SS Persia över Medelhavet. Den 30 december passerade man utanför Kreta. Passagerarna satt och åt lunch när skeppet träffades av en torped från en tysk ubåt och sjönk på mellan fem och tio minuter. 334 av de 501 passagerarna omkom, däribland Eleanore. Montagu hade henne ett tag i sina armar, men en våg skoljde över dem och han tappade greppet. Han såg henne aldrig mer.
Först trodde man att även Montagu hade drunknat, men han överlevde och räddades efter flera dagar på havet. Efter räddningen kunde han läsa sin dödsruna i flera engelska tidningar.
För ungefär ett år sen gick det rykten om att den här kärlekshistorien skulle filmas med en rad kända namn både framför och bakom kamerorna. Jag har inte hört något mer om det sen dess, men jag hoppas att det blir av. Det är en fascinerande historia.

Här kommer ännu en historia om Rolls-Royce:
En engelsk Rolls-Royceägare var på långsemester med sin bil. Någonstans mitt i Afrika stannade bilen. Bakaxeln hade gått sönder. Han lyckades ta sig till närmaste större samhälle där han kunde telegrafera till fabriken och förklara läget. Två dagar senare kom en mekaniker med flyg från England. Han hade med sig en ny bakaxel och nödvändiga verktyg.
Arbetet tog nästan en dag men till slut hade han monterat den nya axeln, kollat oljan och gjort alla de nödvändiga justeringarna.
Så tackade han för sig, tog den gamla bakaxeln med sig och flög hem till England. Och vår vän Rollsägaren kunde fortsätta sin semester med bara smärre förseningar.
När han kommit hem igen och varit hemma några veckor tyckte han att det var underligt att han inte fick någon räkning. Det måste ju ändå ha varit en rätt kostsam reparation. Så han ringde till Rolls-Roycefabriken och frågade och fick till svar:
-Det måste vara ett misstag, sir. Våra bilar går aldrig sönder.

Alla ni som har Rolls-Royce har anledning att fira i morgon. Då är det 105 år sen Charles Stewart Rolls och Frederick Henry Royce möttes första gången. Mötet ägde rum den 4 maj 1904 på Midland Hotel i Manchester och han som sammanförde de båda herrarna hette Henry Edmunds.
Det finns många historier om Rolls-Royce. Här är en:
De båda stenrika grekiska skeppsredarna Stavros Niarchos och Aristoteles Onassis hade ätit lunch i New York. Efter lunchen passerade de ett showroom där det såldes lyxbilar. De gick in och köpte varsin Rolls-Royce Corniche. När Onassis började greppa efter plånboken sa Niarchos:
Nänä! Jag betalar! Du bjöd ju på lunchen!