Dom som kan
Våren 1980 var jag arbetslös. Under påskveckan fick jag ett tillfälligt jobb i oljehamnen i Nynäshamn. Vi var ett gäng grabbar som skulle rengöra tankarna på en oljetanker. Det var ett ganska stort fartyg, drygt 120 meter lång och fraktade mest asfalt. Därför var det en ganska smetig sörja som satt under värmeslingor och annat i de stora tankarna. Det var den vi skulle rensa bort med skrapor, spadar och hinkar.
När vi var klara efter en veckas hårt arbete skulle båten flyttas till en annan kaj tvärs över en vik. Det var en distans på några båtlängder. Vi klev upp på däck för att få en liten men ändock sjöresa när vi ändå hade jobbat en hel vecka på en båt.
Under manövern tyckte vi att fartyget närmade sig kajen med ganska hög fart. ”Men”, tänkte vi, ”de har väl gjort det här tusentals gånger och vet vad de gör.” Så vi var lite fascinerade.
När kajen kom allt närmare och vi inte märkte några tendenser till inbromsning flyttade vi oss från relingen. Strax efter rände fartyget rätt in i kajen. Farten var ju ändå rätt låg, så det blev inga skador på båten. Inget som inte lite färg kunde dölja i alla fall. Kajen däremot var av trä och blev kaffeved. Den fick senare repareras för flera hundra tusen kronor.
Sommaren 1994 var jag på reportageresa med en kollega till en textilfabrik i Vana-Vigala i Estland. När vi skulle hem igen hade vi rätt gott om tid efter att vi kört ombord bilen på färjan. Det var en vacker kväll. Solen var på väg ner och svepte in Tallinn i ett mjukt gult ljus. Vi gick en runda på färjan. När vi kom till en av livbåtarna tittade vi på mekanismen som skulle lossa den. Den såg fruktansvärt komplicerad ut med massor av stora drev och kugghjul och nån sorts vev.
”Hur ska man få den där i sjön om det händer något?”, funderade vi. Men så konstaterade vi att det händer ju inget med såna här färjor och så gick vi in och tog varsin öl.
Färjan hette Estonia. Tre månader senare sjönk den och tog med sig nästan 900 människor i djupet, bland annat för att man inte kunde få ut alla livbåtar.
Och vad vill jag säga med det här? Jo, att ibland när man tvivlar på att allt står rätt till så korrigerar man sig själv med att de som styr kan och vet så mycket bättre. Vilket inte alltid är fallet.
